- Project Runeberg -  Eva. Berättelse /
55

(1888) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

något om musiken. ’Musiken, ja’, sade hon, ’den har
jag sagt farväl till i kväll, jag menar såsom yrke. Jag
har länge tvekat, om jag älskade den nog för att välja
den till lefnadskall, men nu tror jag, att jag kommit
till klarhet om den saken. När jag hörde den der
häftiga applåden nyss, då förstod jag, att den banan
inte var för mig — nej, nej — penningar och applåder
det kan jag inte lefva för, jag älskar inte musiken nog
for att gifva den mitt lif.’

Herrarne kommo emellertid upp ifrån parken, och
hon stod just i begrepp att draga sig tillbaka, sedan
hon tagit afsked af dem, då der hördes skrik och buller
i trappan. Dörren rycktes häftigt upp, och kvinnan från
häcken rusade in med ett par tjänare i hack och häl
efter sig. Allt det följande gick så fort och var så
förvirradt, att jag knappast har någon redig bild af
det. Hon talade häftigt och ursinnigt.»

Baron Sixten höll upp ett ögonblick.

»Men hvad ville hon då?» sade grefvinnan. »Hvad
sade hon?»

»Hvad hon ville? hon ville helsa på sitt barn, som
hon sökt i ett år, och som de ville hindra henne från
att träffa. Hvad hon sade — ja, det var en ström
af ord, förbannelser öfver fabrikören, som hon tycktes
hata, uttryck af ömhet för sin dotter, anklagelser mot
fabrikören, hvilken alldeles förlorat fattningen och bara
ropade: ’för bort henne’, beskrifningar på hur hon också
varit ung och skön och oskyldig, innan han ledde henne
i förderfvet, allt i ett förfärande virrvarr. Fröken Wall
hade, blek af fasa, tryckt sig tätt intill väggen. Alla
stodo som förstenade.» Baron Sixten drog upp näs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaeva/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free