Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af blad och kvistar dansade på golfvet som förut, man
hörde svagt forsens brusande och det taktmessiga ljudet
af vattenhjulen nedanför parken.
»Hvad jag tänker göra», sade hon och såg hastigt
upp — »ja — kanske ingenting–Jag tror att vi
gå in igen, Sixten.»
Hon reste sig, och han öppnade dörren för henne»
De gingo tysta på sandgången upp emot huset. Hon
stannade några ögonblick, innan de nådde trappan; hennes
tankfulla uttryck försvann. »Jag tror inte att jag
förlorar min ställning i samhället äfven om det blefve
känd t, att jag trampat på en af dess fördomar», sade
hon småleende, »eller hvad tror du?»
Han tog ridderligt hennes hand och kysste den.
xDu har dina fel, Louise», sade han, »det är skada,
stor skada, eljest har du verkligen ansatser som —»
Hon hotade honom med fingret, lade sin arm i
hans och derefter gingo de i bästa förstånd uppför den
breda trappan till terrassen.
Eva var redan hemmastadd med sin skola. Barnen,
som i början varit uppfinningsrika i all slags odygd,
började att bli intresserade för sina ämnen, och hon
själf var öfverraskad af att finna, med hvilket lif och
lust hon skötte sina lektioner. Hon började hålla af
dessa okonstlade ungdomar, som med vidöppna ögon
lyssnade till hvad hon sade. Hon ville tillämpa en ny,
frisk, lefvande pedagogik, en sådan som hon drömt
om, när hon studerat och tusen gånger varit
uttråkad af en torr, systematiserande, andefattig metodik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
