Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som små klot här och der bland det hvita och liknade
mer röda frukter än någonting lefvande och rörligt.
Det var icke vinterns döda stämning, då allting sofver
under ett utjämnande hvitt täcke, der fanns föga snö,
men så mycket mer glittrande, lätta iskristaller, och i
den hvita ramen låg sjön ännu icke tillfrusen och blänkte
himmelsblå.
Det fanns öfver skolhuset på backen en aningsfull
vårkänsla, ännu innan vintem riktigt gjort sitt inträde,
och det kände Eva, der hon i en upprymd,
ungdomsfrisk stämning, en sådan som helt omotiveradt kommit
med luften, gick och ställde i ordning i skolsalen.
Barnen hade gått hem till middagsmålet förutom ett
par tre, som hade lång väg och nu värmde sitt
medförda förråd ute i stugan hos Johanna.
Plötsligt hörde hon hofslag mot den frusna
marken. Det klack till i henne med en obeskriilig känsla
af lycka. Utan att tänka på hvad hon gjorde, endast
följande dagens och stämningens oreflekterade glädtighet,
sprang hon ut på trappan. Hästen trafvade i detsamma
upp på gården. Han dansade med ett par skickligt
åstadkomna språng fram till henne. Ryttaren böjde
sig ned och räckte henne handen, hon var tvungen att
gå ett steg utför trappan och fatta den. Blodet steg
henne åt hufvudet af en blandad känsla af blygsel och
glädje. Det såg ju alldeles ut som om han varit
väntad, och med fantasiens blixtsnabba operationsförmåga
såg hon, medan ryttaren lätt höjde sig i sadeln och
hoppade af, en syn. Hon tyckte att bakom henne
reste sig ett slott, att hon stod som nu på trappan —
att den der mannen med den smidiga figuren, förhöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
