Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag kunde skicka den hit på luftens väg om inte
annat — men ni var ju så sträng, så hemskt sträng
— så alldeles omotiveradt sträng.» Han skrattade,
och hon skrattade med, fastän med fuktiga ögon. Hur
ofta hade icke hon under de ensliga höstaftnarne tänkt
att ingen på jorden brydde sig om henne.
»Har ni inte varit på Akersholm sedan ?»
»Nej, fröken Marianne har varit här en gång, men
sedan har jag inte sett någon derifrån.»
»Jag har inte velat fråga efter er, allt för den der
lustiga stränghetens skull. Ni vet således inte, att
Marianne haft messling, stora flickan.»
»Nej — jag vet ingenting. Men å propos den
der strängheten, så har den inte af hållit er från att
komma hit.»
»Jo, i två månader och tio dagar, längre stannar
aldrig någon förmaning i mitt minne. Ni får lof att
förnya den. Det är för att höra den upprepas, som
jag kommit.»
Han såg på henne med sina strålande, ljusbruna
ögon och ett halft leende, som klädde honom väl. Han
tog det så lätt och skämtsamt, att det var henne
omöjligt att vara allvarlig och pedantisk utan att göra
sig löjlig.
»Nå, tycker ni inte att jag bor vackert?» sade hon.
»Jo, visst, och så är det en så stor tillfredsställelse
att veta, att det är jag som ställt till det så här
tref-ligt åt er. Ja, det är säkert det. Åke ville inte bestå
lärarinnan mer än ett rum och kök; det var jag som
utverkade att det blef två.»
»Ar det sannt?» sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
