- Project Runeberg -  Eva. Berättelse /
77

(1888) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvad jag har på hjärtat», sade Johanna litet senare;
hon var nu idel solsken och visade vid allt hvad hon
foretog en viss klumpig ömhet och hänsyn, »men det
är så, att di har ett litet kaffekalas nere vid Vikhyttan
på Anna-dagen för gamla mor, förstås. Di skickade
båd med ungarne i dag — men när nu fröken är så
här skral, så vet jag inte–»

»Jo, gå för all del, Johanna. Det är inte den
ringaste fara med mig nu», sade Eva ifrigt och lättad.
Hon hjälpte gumman att knyta silkesschaletten och
kände sig som befriad från en börda, när hon väl såg
henne på väg nedåt byn.

Det hade börjat att snöa. Flingorna flögo tätt,
stilla och ljudlöst, så att inom några minuter såg hela
landskapet öfvertäckt ut, icke med snöns vanliga
hvithet, utan derför att lagret ännu låg tunnt, med en
viss gråaktig skiftning, som gjorde det hela dystert.
Det var något i det der jämna, tysta fallandet, som
verkade ödsligt. Eva stod några ögonblick kvar på
förstugubron och såg på det. Hon fick ett så starkt
vemodigt intryck, att hon aldrig förr erfarit något
liknande. Hon frös, och när hon kom in, gick hon själf
och eldade. Men fastän runjmet blef ljust, kunde hon
ej öfvervinna den känsla af ofrid och ängslan, som
gripit henne. Hon satte sig på en låg stol framför
brasan och lyssnade efter hofslag. Men det var och
förblef alldeles tyst, endast barrvedens muntra
knäppningar och frasandet af lågan, när den träffade något
kådigt ställe hördes i rummet.

Medan hon satt, försvann småningom hela
omgif-ningen för henne. Hon tänkte på Leipzig, på afslut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaeva/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free