Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han vände ledigt om stolen, så att den kom mot
lampan och pekade småleende på soffan.
Hon gick tyst öfver golfvet och satte sig. Han
slog sig ned på stolen midt emot.
»Det är inte klokt af er att låta alla dörrar stå
olästa. Jag blir riktigt orolig, att någonting kan hända
er», sade han.
»Jag brukar inte ha det så, men det är i alla
iall inte farligt, hit kommer ingen.»
»Men ni skall stänga dem, när det börjar skymma»,
sade han, »lofva mig det.»
Hon hade icke varit föremål för några ömma
omsorger, och han hade en stor förmåga att slå an de
känsligaste strängarne i hennes inre. Hon stretade emot
att bli rörd. Det hjälpte ej — hon blef det.
»Här har ni andra häftet», sade han, i det han
drog fram det ur fickan och lade det på bordet.
»Har ni läst det första? Han är en romantiker,
Heyse.»
Det var så hyggligt af honom att icke begära
något svar, medan hon var så der dum. Nu hade hon
redan öfvervunnit det.
»Jag tycker om romantik, när det ej är för mycket»,
sade hon. »Jag tror inte det är så skadligt att
föreställa sig roliga saker, om de också inte finnas till.
Man kan ju gärna få förgylla upp verkligheten med
litet fantasispel.»
»Men», sade han med låg röst, »det vore bättre
om verkligheten gaf oss det otroliga–och det
kan den.»
Hon rodnade häftigt till. Förargad på sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
