Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, medan han stod och fubblade med sina
handskar, som han kastat på bordet. Slutligen vände han
sig häftigt om. »Jaså, vi skola skiljas nu», sade han.
»Jag skall taga lampan och lysa er», sade hon.
Hon sträckte ut handen för att lyfta den, men han lade
sin hand på hennes. »Åh nej, låt bli det», sade han,
»den blåser bara ut i stormen; den lyser tillräckligt,
om ni öppnar dörren.» Han kastade en lång blå krage,
som legat på stolen vid dörren, öfver axlame. »Jaså,
vi ska’ skiljas nu», upprepade han åter på ett
frånvarande sätt. »Vet ni hvad jag tänkte på, när jag red
hit i mörkret?» utbrast han derefter lifligt. »Jag tänkte
på en fransk konung, som också red som jag i skogen,
och när han såg ett ljus tindra, så visste han, att han
red mot sin lycka. Vill ni komma ut i farstun och
stänga dörren efter mig, så att jag hör det?»
Han gick före henne ut. »Farväl», sade han och
sträckte ut handen emot henne.
»Farväl», sade hon och gaf honom sin. Men han
släppte den icke. Han drog ett häftigt tag, så att hon
kom intill honom. »Eva», sade han hastigt och sakta
och slog armen om henne. Hon vred sig lös och tryckte
sig tätt intill väggen. Ljusskenet inifrån föll’ öfver
henne, och han såg samma dödsskrämda uttryck, som
han sett en gång förr i hennes ansigte. »Jag är
ensam», andades hon fram.
Det var det bästa ord hon kunde ha hittat på. »Kom
in», sade han, »några sekunder bara, vi få inte skiljas
så här. Ni måste höra mig.» Han tog båda hennes
händer och drog henne tillbaka in i rummet.
»Om jag har förolämpat er —», började han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
