Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämna. Och vi sågo allt hvad vi förmådde, vill jag
lofva. Sedan blef jag gymnastiklärare i en flickskola.
I skydd af sin ungdom och sin oskuld voro de så
naivt närgångna, att man kunde häpna åt det. — Sedan
— men jag skall förskona er. Men gör er blott en
liten smula möda med att studera kvinnorna, fröken
Wall. Betrakta dem öfver allt der det finns män och
kvinnor tillsammans, ni skall blott sällan se ett ärligt,
öppet, lugnt kamratskap. Ni skall för det mesta
upptäcka dessa små mystiska knep, hvari de äro så
uppfinningsrika, detta koketteri, som icke skonar ens den
gifte mannen. Åh, dessa dygdemönster, som på alla
upptänkliga vis locka oss att taga initiativet, och som
sedan kasta handsken i ansigtet på oss. Det vore
ursäktligt, om de inte visste hvad de gjorde, men de
veta det, och det är — det är–Och så ni — ni
själf —»
»Jag?» sade hon.
»Ni, ja —just ni», han talade fortfarande häftigt,
och hans bruna ögon glänste af harm. »Hvarför bär
ni i dag denna drägt med sin varma, röda färg, som
så skönt sticker af mot er hy? Åh, fröken Wall, den
passar inte för folkskolan. Det var för att ni visste,
att jag skulle komma och ändå, fröken Eva — ändå
frågar ni inte efter mig, mer än om jag vore det här
ridspöet, som jag hvilket ögonblick jag vill kan bryta
sönder och kasta ifrån mig.»
»Ni är för sträng», sade hon sakta.
»Visst inte, jag bara kännnr dessa kvinnor, dessa
unga, menlösa flickor, som taga sig tusen friheter, af
livilka en enda skulle vara nog att jaga deras kamrnar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
