Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något af sin nimbus för en liten ackompagnatris’ skull.
Han skulle ju till hufvudstaden och skörda pengar och
beundran, och tidningsnotisen om denna soiré skulle
icke så litet höja hans aktier. *
Par efter par började gå genom rummet till blå
salongen, derifrån redan uvertyrens toner kallade.
Artisten försvann, smidigt glidande fram mellau
gästerna, som i dörren började trängas. En ung löjtnant
bockade sig för Marianne och förde bort henne. Eva
stod ensam. Hvarje par, som passerade, kastade en
undrande blick på henne, som stod der allena: der
kom baron Sixten med en ung dam under armen. Hon
visste icke förut att han var der, han hade kommit så
i sista ögonblicket. Nu stod det för henne igen, det
der »Eva», nu med tiodubbel blygsel, när hon såg
honom leende och obesvärad med en af sina likar. Ack,
att hon hade kunnat springa bort från det alltsammans!
Hela hennes lif, hela hennes olycka dök i ett ögonblick
upp ur mörkret. Hvarför hade hon glömt det, hvarför
var hon här der hon icke passade, bara för att ge sin
talang till en leksak åt dessa främmande människor,
som skulle vända sig bort ifrån henne, ifall de vetat
hvem hon var?
Nu stod han der litet hindrad, innan han kunde
föra sin dam igenom dörren. Plötsligt vände han på
hufvudet och såg henne. Eva märkte att han rodnade,
men han helsade icke. De kunde snart komma in;
han böjde sig ned och talade med sin dam, och så
voro de borta.
De promenerande började glesna. Eva hörde
uvertyrens toner i marschtakt, hörde hur stolar skötos och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
