- Project Runeberg -  Eva. Berättelse /
101

(1888) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och för öfrigt kännt sig alldeles trygg och oberoende i
medvetandet om att vara lika så god som någon annan.
Det var en viss säkerhet i hans blick och i de
massiva, tvärhuggna axlarna, det var något käckt i
huf-vudets upprätta hållning, som Eva tyckte sig ha sett
förut, och så var det något så vänligt i ögonen. Det
strömmade öfver till henne från detta ansigte, som icke
betraktade henne, en kraft och en säkerhet, som plötsligt
förjagade hennes förra nervositet. Hon hann icke mer
än hastigt känna detta inflytande af en själfständig
personlighet, innan artisten böjde sig fram och
hvi-skade: »Så der ja», och hon slog an och var med ens
inne i musiken.

Att den följdes med andlös tystnad, att herr von
Wisch visade sig öfverträffa alla förväntningar och att
Eva, ehuru hon lyckats förträffligt, dock fick föga af
loforden, det faller af sig själft. Ett ackompagnemang
blir sällan erkändt. Hon satt kvar bakom sitt
nothäfte, medan man utgöt sin förtjusning för artisten och
sin tacksamhet mot grefvinnan, som beredt en så
utsökt konstnjutning ute på landsbygden. Hon var själf
djupt gripen af ett så öfverväldigande violspel, och hon
märkte knappast, att i den allmänna rörelsen en herre
kommit och ställt sig bakom hennes stol, förr än hon
hörde hans röst invid sig.

»Skulle jag få besvära er med att ackompagnera
en liten bit; mitt namn är Eckerman?» sade han med
en bugning. »Det var meningen, att jag skulle kommit
på förhand, men jag blef hindrad. Efter hvad jag nyss
hörde af er, tror jag dock att vi kunna våga oss ut på
tu man hand utan för stora dissonanser.» Han skrat-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaeva/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free