Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja», sade han, »jag medger att här i afton finnes
det, som är förtrollande.»
Det kom ett par herrar och bådo honom
presentera dem. Eva blef i en hast engagerad för alla de
återstående danserna.
Medan supén dukades, samlades sällskapet i
kotterier i smårummen. Eva och Marianne hade slagit sig
ned i en soffa i grefvinnans skrifrum för att få vara
ensamma, men det dröjde ej länge, förr än rummet
fylldes af åtskilliga herrar och damer, hvilka inom några
ögonblick började ett lifligt meningsutbyte. Man talade
om teatern, om senaste pjäsen och om den nya
jullitteraturen. Samtalet blef en smula ifrigt, och
omdömen och kritiserande anmärkningar korsade
hvarandra oförskräckt.
»Ja, det der Stockholm», sade slutligen öfversten,
»det är inte mycken glädje med att komma dit
numera. Packet håller på att få öfvertaget, det har man
för all den moderna kurtisen för »folket». Man
be-höfver bara gå på gatan, så märker man det. Tror
någon att om man möter en murarslusk på trottoaren,
att han har vett att gå ur vägen för en. Nej, visst inte.
Så kalladt folkvett, det finns inte längre.»
Det var inom Eva något, som sårades af dessa ord.
Innan hon hunnit betänka sig, hade hon redan svarat.
»Men har inte en sådan murarearbetare betalat
trottoaren kanske dyrare än den rike herrn, som han
möter», sade hon.
»Hvad behagas!» ropade öfversten, »hvad tusan
menar fröken?»
»Han har ju betalat stadsutskylderna af sin knappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
