Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var både smakfull och enkel. Och så var den bruna
sommarhatten så alldeles i stil med den.
Pojkarne stodo redan och väntade i grupper
utanför huset, och Eva såg bakom blommorna i fönstret,
när herr Eckerman kom upp på gården. Han hade
en lätt och hurtig gång, samma själfständiga hållning,
som hon först lagt märke till, och ett gladt och
muntert sätt, när han klappade en och annan gosse på
hufvudet och sade några ord till dem. Derefter gick
han fram till bron, der Johanna mötte honom.
»Skulle jag kunna få träffa fröken–— hur
var det?» frågade han.
»Wall», svarade Johanna; »jo, det går visst an.»
»Jaså, han kom inte ens ihåg hvad hon hette»,
tänkte Eva, som hört allt sammans. Hon öppnade ond
och sårad dörren och gick ut.
Men om hon visade sig med förtrytelsens rodnad
på sitt ansigte, så hade hon allt skäl att vara
tillfreds-stäld med det intryck hennes ankomst gjorde.
Herr Eckerman skyndade emot henne med ett
ansigte, som lyste af glädje.
»Hvilken öfverraskning!» utropade han, när han
fattade hennes hand, som han icke släppte. »Nu kan
jag prisa min lyckliga stjärna. Hur kommer det sig
att ni är här? Men det är detsamma hur. Det är
nog, att ni verkligen står här framför mig lifslefvande.
Men det är sannt, ni vet ju ingenting om alla de listiga
planer, jag gjorde upp i Stockholm i våras för att få
träffa er.»
»Nej, det vet jag inte», sade Eva blygt, »men det
är i alla fall roligt att se er igen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
