Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han af bröt lienne.
»Vet ni, att den här öfverraskningen var nästan
bättre än den första», sade han med en godhet i rösten,
som lugnade henne. »Ni får inte vara ledsen på mig
för misstaget. Jag frågade någon på Riddersvik hvad
ni hette, och han svarade att ni var en ung slägting
till grefvinnan, och när jag så såg er i Stockholm i
hennes loge — — — men det der är ju ingenting
väsentligt. Hufvudsaken är, att ni nu följer med till
skogen. Gör ni inte?»
»Jo, om jag inte är till hinder. Det skulle vara
roligt att se hur det går till.»
»Nå, då ge vi oss i väg. Ställ upp era gossar på
två led. Den som bäst hittar iår gå i spetsen.»
Det var en solig dag i början af September.
Luften var sval och hög. De gingo öfver små afmäjade
åkerlappar, der hässjorna ännu stodo kvar, behängda
med ärtor eller klöfver, så krökte vägen bakom
ladugårdshusen till en bondgård, förbi halmdösarne och
redskapslidren, och derpå vände den inåt skogen.
Slutligen kom man till en fri plats, der skogssådden
försiggått förra våren. Barnen ställdes äfven nu upp i
två långa rader med sina små hackor på axlarne.
Herr Eckerman började att kommendera, ett steg i
sender framåt. Eva satt litet afsides på en kullfallen
trädstam. I början följde hon deras arbete med
intresse, men snart började hon drömma. Det kom en
för underlig stillhet och ro öfver henne. Kunde det
vara den der kraftiga rösten, hvilken hon då och då
hörde, som äfven nu verkade stärkande på henne?
Hvad behöfde man bry sig om hela världen, när man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
