Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, det beror inte mest på det. Ser ni, när en
sådan här grobian som jag blir rasande, så blir han
lätt brutal. Det beror på den fegheten att inte kunna
beherrska sig, utan rent af njuta af att få brusa ut.
Angra sig, säger ni, ja, det är just det ömkliga att
jag ångrar mig och brinner af begär att göra det
godt igen, och ändå går jag och skäms för att
erkänna min öfverilning. Det är något omanligt i det
allt sammans, och ändå kan jag beherrska mig i andra
afseenden.»
De gingo tysta några sekunder. »Nu vet jag hvarpå
det beror», sade Eva plötsligt. »Det beror på, om er
vrede är orättvis. En orimlig och småaktig vrede är
så förnedrande.»
Han svarade icke. Gångstigen blef så smal, att
de icke längre kunde gå i bredd. Han gick före henne,
till dess de kommo upp på landsvägen. Då vände
han sig hastigt om, och hon såg att hans ansigte var
mycket allvarsamt. »Tack skall ni ha», sade han.
»Jag skall fundera på saken. En orimlig vrede är
verkligen förnedrande, det har ni rätt i.»
»Se så vackert aftonsolen lyser på träden
der-borta», sade Eva för att afbryta samtalet. »Så granna
färgerna äro. Här är en härlig natur, medge det.»
De stannade båda midt på landsvägen.
»Visst medger jag det. Men nu skall ni också
medge, att vi ha haft bra roligt i eftermiddag. Att gå
så här och prata uppriktigt och förtroligt om allt
möjligt som man känner och tänker, det är en riktig
njutning. Det är nära på det roligaste man kan ha i
lifvet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
