Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsen — ja i så hög grad, att det nästan gör mig
ledsen.»
Eva kunde icke begripa hur det kom sig, men
som en blixtlik förnimmelse kände hon som om baron
Sixten setat bredvid henne. Hon såg hans smidiga
växt, hörde hans låga röst, med ord och uttryck som
alltid inneburo något mer än hvad de bokstafligt sade.
Hon erfor i minnet behaget af dessa lätta vändningar,
denna ledighet i sättet, denna finhet i uppfattning och
framställning som utmärkte honom, och hon förstod
att hon hade en sympati med honom, som kanske
hade sin grund i den egenskap herr Eckerman
anmärkte, hennes medfödda elegans. Dessa tankar anade
icke den som i verkligheten satt bredvid henne och
som var så naturlig och rättfram, som tog allting så
enkelt, som ville se så klart och praktiskt och som
saknade den fina »bouquet», som hade något lockande
för henne.
»Har ni inte någon tillstymmelse till trädgård
här?» frågade han.
»Man kan inte ha något i den vägen här vid
barnens lekplats, och dessutom har jag haft nog arbete
med att fä platsen afröjd efter byggnaden, men åt
öster har jag lyckats få en liten rabatt, fastän jorden
är mager.»
De gingo tillsammans förbi husets gafvel. Der var
en smal uppgräfd list på andra sidan utanför Evas
fönster. Der blomstrade några astrar och höstlöfkojor.
»Nå, hur finner ni den?» frågade hon, då hon
såg, hur han betraktade blommorna utan att säga
ett ord.
Kerfstedt, Eva. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
