Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag finner den rörande», sade han, i det han
vände sig om och gick tillbaka igen/
Eva kände sig nästan som en skolflicka, som fått
baklexa; hon visste hur mycken möda och vård det
kostat henne att draga upp dessa blommor i den magra
jorden. Henne hade hvarenda uppspirande planta gjort
glädje, och nu tyckte den der herrn att resultatet var
så obetydligt, att det förundrade honom att hon kunnat
ha glädje af så litet Usch, hon ville aldrig se på sina
blommor mer. Hon tyckte att hon nu för första
gången verkligen blef en stackars folkskolelärarinna, som
egentligen icke hade någonting att fröjda sig åt i
lifvet Men hon behöfde icke hans medlidande. Nej,
visst icke.
Derför gjorde hon inga invändningar, när herr
Eckerman reste sig för att gå. Det låg en viss kyla i
hennes sätt, då hon sade honom farväl. Han betraktade
henne med en forskande blick.
»Jag vet inte när jag kan komma hit till trakten
härnäst, fröken Wall», sade han, »men om jag kommer,
får jag då göra er ett besök?»
»Om det lämpar sig för edra göromål, så är ni
välkommen», sade Eva kallt
Han såg besviken och ledsen ut, och Evas samvete
slog henne, men då var det för sent; han hade redan
hunnit ett stycke på vägen till Vikhyttan. Hur gärna
hade hon icke bedt honom komma in och sjunga,
hvil-ken angenäm afton skulle de icke kunnat hafva, om
hon icke varit dum och högfärdig, och om icke baron
Sixten varit, baron Sixten, som hon icke hört ett ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
