Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag skulle åtminstone ha velat vara glad», sade
hon med en suck, »o, så gärna.»
»Jag skall sjunga er glad nu», sade han med
en röst så mild, att den nästan lockade tårar i hennes
ögon.
Han sjöng den ena sången efter den andra. Hon
hade aldrig förstått, att han sjöng så bedårande.
»Vill ni inte sjunga Lindblads vackra: Jag vill
vagga mitt hjärta till ro», sade hon sakta.
»Nej», sade han, »vallmodoft passar inte för mig.
Mitt hjärta slår starkt eller också —», han höll upp.
»Brister det», sade hon med ett svagt leende.
»Nej — stannar det», sade han.
Hon ryste till, och han tog en anuan sång.
För hvar gång han föreslog, att de skulle gå ut,
svarade hon liksom med förskräckelse: »Ack nej, sluta
inte än.» Men ändtligen när klockan slog nio förstod
hon, att hon icke kunde uppskjuta det längre. Hon
måste gå igenom det.
»Vill ni inte ändå gå ut litet nu?» frågade han.
»Jo», svarade hon tonlöst.
Hon tog sin hatt från kroken i farstun. Hon såg
Johanna långt nere på vägen med mjölkflaskan. Från
vedboden hördes ett jämt, taktmessigt knackande; det
var Jonas, som höll på att laga en räfsa.
»Hur kommer det till, fröken Eva, att ni inte är
glad i afton? Bjuda till hur jag vill, så ser ni ändå
ledsen ut», sade han.
De gingo långsamt bredvid hvarandra utför backen,
som ledde till sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
