Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom. De hade nu kommit ned till bryggan. Sjön
låg alldeles stilla med sina uddiga stränder, som längst
bort voro höljda i en lätt dimma. Det var så tyst, att
de hörde sina egna röster med stor tydlighet. Borta
från byn ljöd en och annan gång doft skallet af en
hund, en kärra knagglade fram på landsvägen oppöfvej*
dem, karlen som satt i den hvisslade en vismelodi,
men snart försvann hjulens så väl som hvisslingens
ljud inåt skogen. Himlen var hög och nästan hvitblå,
luften var litet kylig, men fylld af dofter af ungt
fuktigt gräs och mossa. Han tog upp samtalet efter en
liten stunds tystnad.
»Jag begriper inte hur vi kommit in på så här
torra och allvarsamma saker», sade han. »Vill ni inte
ro ut litet?» Hon tyckte, att hans röst med ens
började bli så innerlig. »Vill ni inte komma ned i båten
med mig?»
Ack jo, hvad hon ville, men ju förr det blef slut
på det, desto bättre.
»Nej», sade hon, »vi kunna ju sitta här några
ögonblick. Jag får lof att gå upp snart igen.»
»Ni blef väl inte rädd för att jag sade, att jag
var envis», sade han litet modstulen.
»Ni behöfver ju inte kalla det med ett så otrefligt
namn», sade hon och log matt, »säg i stället att ni är
fast. Sådana omskrifningar äro ju tillåtna.»
En trast slog plötsligt till en drill helt nära dem.
Det kom med ens öfver honom en kraftig känsla af
glädje, en sådan der vårglädje, som är stark nog att
öfvervinna all ting. Icke för det att han fruktade
Kerfitedty Eva. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
