Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trodde sig märka, att den unge mannen började gå
samma väg.»
»Men hon lät inte afråda sig», sade Eva.
»Nej, naturligtvis inte», sade han småleende.
»Stackars mor, det fick hon dyrt betala. Ser ni, jag har
sett på nära håll hur en för öfrigt präktig karl går
under. Han dog slutligen i delirium.»
»Så förfärligt!»
»Ja, det der att duka under, det är något
förfärligt», men i en hast afskakande sina minnen,
till-lade han småleende, »ni må tro, att mor var glad, när
jag fick den här platsen. Hon hade allt haft sina
samvetskval, för att hon öfvertaladc mig att lemna
studiebanan.»
»Ångrar ni det själf?»
ȁh nej, jag trifs godt, som jag har det. Mor
hon-inbillar sig, att jag skall bli professor på den här banan
också — någon sorts fröprofessor. — Men det der hör
ju till mödrars svagheter», han skrattade godmodigt.
»Ja», sade Eva tonlöst, »mödrar hoppas så
mycket.»
»Och frukta ännu mera. Hennes egen lifserfarenhet
liar gjort henne så spökrädd. Hon har fastnat i
öfver-tygelsen om moralisk ärftlighet.»
»Har hon?» sade Eva sakta. »På hvad sätt
till-lämpar hon den öfvertygelscn då.»
»Och det frågar ni», sade han muntert, »på mig,
naturligtvis. Hon vill nu gärna, att jag skall gifta mig,
men hon blef litet häpen, när hon hörde, att jag skulle
fara till Ungern. ’Inte vore det just roligt att få en
utländska till sonhustru’, sade hon, ’men hon må då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
