Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lidande. Jag hade kanske kommit att tro på mig själf,
jag också.» ,
»Ni», sade han med ett underligt uttryck. »Ah,
ni!» Det låg en så djup och innerlig beundran i hans
ton, att hon ryste, när hon tänkte på hvad hon måste
säga honom.
»Jag är alldeles viss på hvad ni skulle välja, om
ni stod framför ett spörsmål på rätt och orätt.»
Det var inte hon. Hon visste att hon just nu stod
inför ett sådant val; hon visste att det rätta hade
varit att kasta sig till denne mans bröst, som hon älskade
och som älskade henne och bekänna sin kärlek och
lemna sin historia åt honom på nåd och onåd. Men
hon hade icke ödmjukhet nog. Hon kunde det icke.
Hon var stolt, hon kunde icke berätta honom det
fasansfulla öde, som kastade sin mörka slagskugga öfver hela
hennes lif. Hvem vet, om han var fördomsfri nog?
Kanske skulle hon se honom draga sig tillbaka. Nej,
nej, det var omöjligt. Hellre då misskännas på ett
annat sätt och förlora allt.
»Ni är så tyst», sade han ömt, »har jag på något
sätt gjort er ledsen?»
»Jag tänker bara på det der om hvetet och
ogräset», sade hon.
Och medan hon långsamt sade dessa få ord, tänkte
hon på att nu var det slut — hon skulle aldrig mer
höra denjia manliga och ömma röst, och hon skulle
icke dö af det — åh nej — hon var ung och stark —
hon skulle nog lefva. All lifvets sorg och all oförrätt
och bitterhet snörde till hennes strupe och beröfvade
henne nästan förmågan att tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
