Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Låt för allt i världen inte det oroa er», sade han
raildt, »vi äro inte plantor, lika litet som vi äro djur.
Vi hafva lyckligtvis den förmånen att vara människor.»
Nu kom med ens talförmågan tillbaka. Hela
hennes lifs harm strömmade på en gång öfver henne,
hennes lidande, hennes misstro, hennes bitterhet ökades
genom den närvarande stundens kval.
»Människor», utbrast hon, »i en tid då man
predikar på taken, att vi skola inympa djurens lif på
mänskliga förhållanden. I en tid då man inte längre
blyges öfver sin förnedring. O Gud — så tung den
är, så bär jag hällre skammen.»
Han såg på henne med förvåning, och då han reste
sig upp, tycktes hela hans kraftiga gestalt växa
framför henne.
»Om ni vill snärja mig», sade han allvarsamt, »om
ni i ert stilla sinne också har några förbehåll, Eva, så
tackar jag er för dem. Se på mig ni–jag kan möta
er blick utan fruktan. Jag har kämpat en smula, och
inte så litet heller för förmånen att verkligen vara en
människa, och jag skulle också kunna predika på taken,
att för den, som är modig går det för sig att segra.»
Hon reste sig upp bredvid honom, hela hennes
ansigte glödde, och hon talade flämtande i sin
öfver-svallande hänförelse.
»Tack», sade hon, »tack — jag bryr mig inte om
att jag säger er det, eller att klyftan mellan oss blir
ännu vidare — om jag nu gjorde hvad jag ville, så
kastade jag mig ut i vattnet der — jag har lefvat nog
— jag begär inte mer af lifvet. Jag är så gränslöst
lycklig. Tack, tack.–Jag har tviflat så länge på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
