Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig själf och alla andra. — Ni har räddat mig — Gud
välsigne er. — Farväl.»
Hon vände sig om och sprang upp for gångstigen.
Hon visste, att hon var förtvitlad, men hon kände det
icke, hela världen var så lätt och ljuf, så ren och kysk
omkring henne. När hon nått huset, såg hon sig icke
om, hon stängde hastigt dörren bakom sig.
Han satt kvar på bryggan, han följde henne icke,
men han fylldes af en häftig, berusande känsla af lycka.
Hans tankar, under det han tände sin cigarr, voro så
intensiva, att de nästan togo talets form. »Tänk att jag
haft så pass förnuft — att jag kunde göra henne glad
nu–för glad var hon — riktigt glad. Och min
är hon, nu och för alltid. Det var ju det jag skulle
ha sagt — jag förstår inte att vi blefvo så förståndiga,
fast jag tänkte hela tiden på att draga henne intill
mig och kyssa henne», när han kom dit, var dot som
en het, sjudande ström jagat från hjärnan och ner till
hjärtat, der blodet liksom klunkade till. »Men det är
en dag i morgon också. Det är rasande roligt att lefva.
Se så, nu släckte hon ljuset — — jag får väl gå
då — det är väl ingen annan råd.» Han gick
der-ifrån, med hurtiga, modiga steg; när han kom till
vägkröken, som snodde sig in i skogen, vände han
sig om än en gång och såg till baka på skolhuset.
Älskarens brinnande, häftiga känslor blandades med
ens med något af en faders beskyddande ömhet, när
han såg byggnaden ligga der så enstaka och tyst och
ödslig. »Så ensam hon är», tänkte han, »men i
morgon skall allt bli annorlunda.» Det fans icke ett
tvif-vel i hans sinne; han älskade henne med hela sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
