Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöfver någon kristen själ ha nys om, att fröken
är här.»
»Tack, goda snälla fru Asp — det här skall jag
aldrig glömma.»
»Kaffe kommer jag opp med innan Stina vaknar,
så behöfver hon inte ha några funderingar öfver den
saken», och den goda själen begaf sig, ovig och stor
som hon var, fortfarande iklädd sin lilla korta yllekjol
och utan skor, tillbaka utför den smala trappan, som
oaktadt all försigtighet för hvarje steg knarrade under
hennes tyngd.
Fönstret vette åt byns baksida. Eva såg öfver
åtskilliga gårdar, der okammade, halfklädda pigor
började visa sig på, förstutrapporna med sopkvasten, eller
hinkande vatten ur brunnarne, som med sina höga
stänger reste sig här och der. Uppvaknandet till
morgonens lif på landet är så helt olika mot i staden. Här
utgöra kreaturens särskilda läten, rasslet af
jernked-jorna vid brunnskaret, kärrornas och redskapens buller,
när de dragas fram ur lidret, knakandet af vedpinnarne
ute på backen, när köksan sätter sin smorlädersbeklädda
fot på dem och helt behändigt bryter af dem för
spi-selns bruk de egentliga lifstecknen. Allt går sättigt och
lugnt utan brådska och jägt, men ändå med en
anstrykning af allvar och arbetsamhet. Öfver det hela
spelar den friska vinden, kvittra foglarne, höjer sig den
vida, höga himmelen, breder sig den rogifvande, helande
tystnaden.
Eva öppnade fönstret. Helst hade hon kastat sig
på soffan och gifvit fritt lopp åt sina tårar, men hon
måste ju vänta på fru Asp med kaffet. Oupphörligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
