Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom spörjsmålet: har jag handlat rätt? Var det
feghet eller mod? Han skall snart glömma mig, och det
är ju bäst för honom. »Hans håg vänder aldrig
tillbaka» — ah — så säga alla män, men det betyder så
litet. Men att han ändå älskar mig — åh, hvilken
lycka!» Och när hon tänkte på det, drog hon med
ungdomlig hänförelse långa drag af den friska
vårvinden, som strömmade in genom fönstret.
»Så der ja», sade fru Asp, som nu kom tillbaka.
»Här ha vi nu lilla tåren, och den är det bästa
botemedel både för kroppens och själens krämpor. Det
var just som bestäldt, att jag bakade i går, när jag
fick så rart främmande. Nu sätta vi oss här midt emot
hvarandra. Drick nu, lilla fröken, så gör hon mig
riktigt glad.»
Hur gumman slog i och skar och trugade, så
smakade kaffet godt. »Hvad ni är snäll, fru Asp — nu
får jag vara här i dag och i natt — i fred med mina
sorger.»
»Kära fröken», sade fru Asp, i det hon bet af
sockerbiten på sin enda hörntand, »man ska bara inte ge sig
öfver, allting går här i världen, bara man har tålamod.
Det var inte så godt för mig, ska fröken tro, när Aspen
dog, och jag stod med tre barnstackare och två tomma
händer. Men Gud har hulpit underligen, det är visst
och sannt. Arbeta får man nog, men det kryar opp
humöret, det vet allt fröken lika bra som jag.»
Dagen skred långsamt fram. Eva satt ensam
der-uppe och hörde hur de arbetade der nere, smörtjärnans
surrande, ostpressarnes dunsar och från granngårdarne
väfklofvarnes taktniessiga slag. Fram på eftermiddagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>