Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbi i en handvändning; hon hörde bara hästens
hof-var, hjulens rullande ett par sekunder — och derefter
var det tyst som förut. Hon satte sig igen, och
underligt nog erfor hon en känsla af lugn och stillhet; hela
den föregående dagens plågsamma tvekan och ovisshet
försvann, och hon kände sig ett ögonblick nästan lätt
och frigjord till sinnes.
»Så ja», tänkte hon, »nu har jag genomgått min
stora strid i lifvet, nu blir det att gripa sig an med
prosan. Gud ske lof, att jag är frisk och har arbete.»
Men så kom der plötsligt inom henne en ödslighet, en
förlamande tomhet, som motsade dessa resignerade ord.
Det var som om allt intresse flytt, och som om det
bara återstod att släpa sig fram utan vidare lust för
lifvet. »Så underligt», tänkte hon, »för ett och ett
halft år sedan kunde jag ju lefva ändå och vara glad
— hvarför skall en människa, som jag då inte kände,
förstöra all håg och all glädje? — det är ju ovärdigt.»
Ja, och ändå föreföll det henne nu som om allting
sammanhängde med honom. Våren, naturen, foglarnes
sång, vindens sus — allting utomkring henne hade
liksom fått en själ genom honom — och inom henne!
allt hvad hon känt och hoppats hade på sista tiden
haft sitt värde genom att fundera öfver hvad han skulle
tycka, hur han skulle uppfatta–Ack, hvad var
det värdt att tänka och känna nu mera!
En timma derefter stod hon utanför prostens rum.
Hon knackade beslutsamt på dörren och åtlydde utan
tvekan hans högljudda: »Stig in».
»Hvad i all världen är det ni?» sade prosten,
som satt i nattrock vid sitt skrifbord. »Kom och sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
