Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skolhuset, och fröken Marianne hoppade ur. De båda
flickorna föllo naturligtvis i hvarandras armar på
för-stugubron.
Marianne hade på det sista året utvecklats till en
mycket intagande sjuttonåring, men hon var samma
okonstlade varelse, som hon alltid varit.
Stockholmsvintern hade icke bitit på henne.
»Det är ju en hel evighet, sedan jag träffade er,
snälla fröken Wall», sade hon. »Jag såg er i kyrkan,
förstås, och ville så gärna ha träffat er efteråt, men
pappa är alltid så otålig att komma hem, och inte
vet jag hvart ni tog vägen heller. Ni försvann ju
alldeles.» Hon talade lika ifrigt och muntert som
någonsin.
Ja, Eva hade dragit sig undan från mycket under
den förgångna månaden, det kunde hon icke neka till.
»Nu kommer jag hit för att bedja er om en tjänst,
snälla, älskade fröken Wall. Kunna vi inte sätta oss
der nere under hängbjörkarne, så skall ni få höra?»
Hon stack sin arm i Evas, och de följdes åt utför
sluttningen.
»Hvad är det frågan om, som jag kan hjälpa er
med?» frågade Eva, hvilken ovilkorligen smittades af
Mariannes friska liflighet. »Är det någon musik?»
»Nej, det är något mycket bättre. Ser ni, det är
pappas födelsedag om Tisdag, och vi skola ha stor
bjudning, en rysligt, förfärligt stor, och jag tänker ställa
till något riktigt extra märkvärdigt. Tablåer!!»
»Det var storartadt», sade Eva. »Och jag skall
fipela mellan föreställningarne?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
