Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rlet går. Hjärtandes, mitt lilla lam, se inte så lessen
ut. Det ska vara skiftandes med sorg och glädje, det
är så förordnadt, och vi får lof att försöka att krafla
oss igenom det hvarenda en. Så der ja, nu ha vi det
så tyst och stilla. Sof nu, mitt lilla socker.»
Och Eva somnade med sin smala hand i den
hårda och grofva handen, somnade ungdomens djupa
och stärkande sömn.
Ett stort sällskap steg ned för den breda trappan
vid Åkersholm för att genom parken bege sig till den
improviserade teatern. Nere vid bryggan låg en liten
flottilj af festligt prydda båtar, ty man ämnade efter
föreställningens slut företaga en roddtur i månskenet
med regementsmusiken i spetsen för flottiljen. Gångarne
voro nykrattade. Remontantrosorna blomstrade på sina
stammar, bladgrupperna liknade turkiska mattor i sina
konstiga mönster, en och annan hvit georgin hade
spruckit ut, det var putsadt öfver allt, parken låg stor,
tyst, ödslig. Så kom der med ens en samling
människor som pratade, skrattade, stannade litet, visade hit
och dit, upptäckte och förklarade, begärde
upplysningar, erinrade sig analoga saker. Det talrika sällskapet
svepte förbi som en vind uppifrån den stora planen
framför huset, ned för den breda gången, in på
slingrande sidogångar, och så var det tyst igen. Parken
låg der som förut; der syntes bara en mängd spår i
sanden.
»Det var en stor öfverraskning, att få se dig här
Ker/stedt, Em. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
