- Project Runeberg -  Eva. Berättelse /
209

(1888) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

går clet inte an att sätta näsan i vädret. Man får lof
te kröka ryggen en smula, om man skall kunna kralla
sig upp. Det är just konsten det»

»Desto värre är det», sade Eva sakta.

»Ja, ja, det kostar allt på ryggbastet, det är
säkert det. Men lättar gör det i alla fall. Och så kan
det hända, att när man har knallat på en tid, så faller
tyngden af, utan att man begriper hur det gick till.
Det har händt förr, och det kan hända än. Det kan
lätta på, antingen invärtes eller utvärtes, det är visst
och sannt det.»

»Du hai dina tankar, du», sade Eva och smålog.

»Ja, en grundar väl på ett och annat En har
väl inte fått förnuftet för inte heller», sade Johanna, i
det hon satte fast nystanet vid strumpan och reste sig
upp. »En har väl fått tankar i skallmejan, fast en bara
är simpelt folk.» När Eva icke svarade fortsatte hon:
»och en kunde väl vara värd att höra ett enda ord om
ståten der borta, när en har haft sin egen fröken med.»

»Det var inte mycket att säga om», sade Eva.

»Men di klappa väl teminstingen åt fröken?»

»Såå, du har reda på, att man brukar klappa.»

»Ja, det for några teaterpjeser förbi här för några
år se’n, och di höll ett fasligt lefverne borta på
gäst-gifvaregåln, hörde jag dårö. sa’. Och fröken var väl
vackrast af dåm allihop, i kväll, kan jag tro.»

»Hör du, Johanna», sade Eva, »är det på det der
sättet, man lär folk att inte bli högfärdiga?»

Gumman blef litet generad.

»Det vet jag visst», sade hon, »människan är väl,
som vår Herre har skapat henne, kan jag tro. Sätter

Kerfstedt, Eva. ld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaeva/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free