Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På eftermiddagen fick Eva utbyta tågets obehag
mot ångbåtens behag. Klockan sex sköt den sakta
fram genom kanalen och lade till vid bryggan till den
lilla staden, hvilken låg så täck i aftonsolen, tyst som
om den slumrat in vid bergets fot
Allting såg så vänligt och stilla ut De små enkla
trähusen voro omgifna af gröna planteringar. Grupper
af människor syntes här och der utmed kanalbanken,
men ångbåtens ankomst väckte ingen uppmärksamhet
Det smög sig en behaglig känsla af lugn och
välbefinnande öfver Eva. Det var roligt att vara i en stad
efter en nära tvåårig vistelse på landet. Hon hade
icke undgått det uppfriskande inflytande, som
omväxling medför åt ett ungt sinne, och när hon stod der
på däcket, var hon nästan förvånad öfver att känna
sig så lifligt intresserad af allting, att erfara en så
underlig lefnadslust genom hela sin varelse. Pojkarne,
som togo mot repen från ångbåten, gummorna med
pepparkakor, de få väntande på kajen–-hafsluften
som kom dragande från viken, solskenet–husen
–det nya — det nya — o, det var härligt
Hon såg två damer, hvilka ifrigt betraktade henne,
och som tycktes rådslå. Den ena var troligen fru
Nyström, som af prosten blifvit underrättad om dagen för
Evas ankomst Så snart landgången blifvit utlagd,
kommo de också mycket riktigt upp på dä$k. De
förfrågade sig hos Eva. — »Så-å — det var verkligen
fröken Wall, de hade anat det — prostens beskrifning —»
och så smålogo de emot h varand ra på ett för Eva
särdeles smickrande sätt
»Men nu var saken den att jag–»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
