Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ointresserad .sällskapskrets se i ens kort. Hvad
behöfver jag visa mer än utansidan for alla de der
främmande människorna? Jag var riktigt glad åt din
hållning, Eva. Vi två komma nog öfver ens. Hjärtat
— ja det behålla vi för våra närmaste.»
»Närmaste — den som har några —», sade Eva
med en suck.»
Det såg ut, som om fru Granfeldt varit på vippen
att säga någonting, men hon hejdade sig och gick in
i sängkammaren med sina saker.
Eva stod kvar bakom blommorna och såg ut öfver
planen utanför. Det der ordet hade framkallat en
öds-lighetskänsla inom henne. Det fanns bara en i hela
världen, som hon tänkte på, en som hon kanske aldrig
mer skulle få se. Hvad som på morgonen förefallit
henne så ljust och möjligt, det var med ens i
kvällsskymningen så otänkbart. Men hon skakade snart bort
dysterheten. Hon ville kämpa för sin lycka som en
modig flicka — det ville hon.
Tre veckor gingo sin gång, lugnt och stilla, med
små förströelser då och då — än var det en
kaffebjudning hos någon af stadsborna, än ställde
badsällskapet till en utfärd på kärror till något landtställe i
trakten, än var det en roddtur eller en längre
promenad utåt kanalen, och öfverallt skulle fru Granfeldt
vara med.
»Tänk hvad jag blifvit eftersökt på gamla dagar»,
sade hon med ett klippskt leende till Eva, som svarade
med att kalla henne ’sin älskade rotunda’, ’sin orange’,
’sitt lilla piano’ eller något annat lika orimligt
smeknamn, som endast betecknade den talandes goda lynne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
