Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppmuntrat någon», sade Eva allvarsamt, »har jag inte
tvärt om?!...»
»Jo, jo, bevars, du har varit stel och frånstötande
som en prinsessa. Det är just det jag har tyckt så
mycket om. Jag kan inte med det der hastiga
tillmötesgåendet, som man kan få se sig mätt på. Men
ändå. Vill du inte tala om litet mer för mig, nu när
du har börjat?»
»Tant», sade Eva, »det är ingenting att tala om.
Jag tror att han tyckte om mig en gång i våras. Men
jag afvisade honom, sårade honom; jag gjorde det på
ett dumt sätt, utan att säga honom mina skäl–
och så reste han. Jag har en sorg, tant, fast du har
förstått att söfva den med din godhet. Ack, jag skall
aldrig kunna tacka dig nog för den här tiden. Om
jag inte hade kommit hit, så tror jag att jag hade
dukat under.» Hon hade rest sig upp. Hon flyttade
en stol intill dörren, steg upp på den, sträckte upp
armen och lade ärtskidan på dörrposten.
»Vill du inte säga mig dina skäl», sade fru
Gran-feldt. »Kom ihåg. Eva, hur mycket jag håller af dig.»
»Just för det», sade Eva allvarsamt, »just för det
vågar jag inte. Jag är så rädd om din kärlek, tant
— jag skulle inte kunna mista den också.»
I det samma blixtrade det och en åskknall
ramlade till nästan ögonblickligt. Regnet började störta ned.
»Eva», sade fru Granfeldt, »vill du ta nyckeln och
gå in. Jag tror bestämdt att fönstret står uppe, och
jag har knäet fullt med ärter.»
Eva tog nyckeln och öppnade dörren. En blixt
slog henne i ögonen, och hon skrek till. Fönstret stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
