Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löftet att inte likna alla andra mödrar, som inte kunna
öppna munnen utan att tala om sina barn. Och så
har jag småningom kommit ur vanan, och det har jag
funnit mig väl af, skall jag säga. Men sedan, när du
kröp in i mitt hjärta, så ville jag verkligen öfverraska
dig. Han duger att visa, skall jag säga.»
»Och tant håller riktigt af mig», sade Eva och
lade armen om hennes hals. »Har du ingen motvilja
för mig? Om din son vore ogift, skulle du kunna tänka
dig att jag skulle kunna bli —? Nej så mycket håller
du bestämdt inte af mig.»
»Kära Eva, jag har ju inte tänkt på annat, allt
sedan du kom. Ogift — hur kom du på en så löjlig
tanke? Visst är han ogift.»
»Jag såg hans namn nyss på en bok derinne»,
sade Eva.
»Och här får du nu se honom själf. Derborta
kommer han. Hvad i all världen har båten redan
kommit, och jag som inte hann ned.»
Hon reste sig och ville störta ut. Eva höll henne
tillbaka. »Jag går upp till mig», sade hon, brådskande,
»jag’ vill inte visa mig med rödgråtna ögon. Men lofva
mig en sak, tant, iiej, du får inte gå förr än du lofvat
det. Han är ju långt borta på gatan ännu. Löfva
att du, så fort du kan berättar honom min historia.»
»Ja, det kan du lita på. Jag skall minsann inte
låta honom gå och bli förälskad i dig, när du redan
har din utvalde.»
»Inte det, för all del, inte det», ropade Eva. Men
fru Granfeldt hade redan ryckt sig lös från henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
