Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sprungit ut på gården, der hon trots vätan, regnet
och sin korpulens skyndsamt vek om hörnet för att
möta honom vid porten.
Eva stod ett ögonblick stilla i salen, tveksam om
hon skulle springa upp till sig eller ej. Innan hon
hann betänka sig, hörde hon steg i farstun, steg, som
närmade sig dörren. Utan att besinna sig sprang hon
till höger förbi ärtkorgarne in i det iordniflgstälda
rummet, i tanke att genom farstun springa upp till sig,
medan de voro i salen, men hon hade icke hunnit
dörren, förrän den rycktes upp utifrån, och hon stod
ansigte mot ansigte med herr Eckerman.
Det uttryck af glad, upprymd vänlighet, som låg
öfver hans drag, försvann ögonblickligen. Medan han
en sekund betraktade Eva, lade sig ett mörkt moln
öfver hans panna. »Har jag kanske inte gått rätt?»
sade han med kall röst. »Har min mor tagit mitt
rum–» Han ville draga sig tillbaka.
»Nej, nej», sade Eva, »det var jag, som —»
Men nu kom fru Granfeldt.
»Se här, Eva, har du min son, herr Eckerman —
vi ha inte samma namn — och här, Arne, är fröken
Wall, en rar flicka, må du tro.»
»Åh, tant», sade Eva.
»Jo, det skall du tro. Tiden har gått som en
dans, medan du har varit borta, inbilla dig inte annat,
och det är hennes skull.» Fru Granfeldt var litet
osäker på rösten.
»Det tviflar jag inte på», sade herr Eckerman med
en kylig bugning.
»Men att du kom och öfverraskade oss så här?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
