Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar till inbillskhet», sade han kallt. »Var lugn —
man aktar sig för ett fel, som man fått betala så dyrt
som jag.»
Hennes hjärta sammansnördes af fruktan och smärta.
Var det så, att hon hade förlorat honom?
»Jag borde ha vetat att alla förklaringar varit
öf-verilödiga», sade hon sorgset. »Ni har själf sagt att ert
hjärta upphör att slå för hvad som inte längre intresserar
er.» Hon stapplade litet på målet. »Men jag
fruktade, att ni skulle anse mig falsk och — inställsam,
derför ville jag säga er det.»
»Ni förtyd er hvad jag sade, som kvinnor alltid
göra», sade han. »Dessutom var det inte värdt att
tala om mitt hjärta. Man skall ju alltid betala sin
lärospån här i världen.» Han slog om ton. »Jag
skall helsa er från baron Ulfklo», sade han. »Jag
träffade honom vid en station. Han var på väg ut.»
Han betraktade henne skarpt ett ögonblick,
der-efter vände han bort hufvudet.
Fru Granfeldt kom tillbaka från köket och föreslog
en tur i trädgården. Han tog modern under armen.
Eva ville smyga sig uppför trappan, men‘fru Granfeldt
ropade henne. Hon måste komma tillbaka och gå
bredvid henne. »Här skall du tro, att vi sprungit med
våra vattenkannor, Arne. Det har varit en ohyggligt
torr sommar, men så ha vi heder af våra blommor,
Eva och jag.» Hon släppte hans arm och gick in på
sidogången.
Han böjde sig ned och bröt en ros. »Vill ni ta
den af mig , sade han och räckte den åt Eva, »till
tack för er möda.» Hans drag hade fått ett vänligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
