Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Min mor har sagt mig allt — det är alldeles nog
— litet mer eller mindre utvecklad t — det gör ju så
litet — det vill säga — jag är inte i stånd att höra det.»
Han hade hela tiden undvikit att se på henne —
men nu vände han hufvudet emot henne. Han hade
en vanlig anmärkning på läppen öfver blommorna, men
han såg att hon vacklade. Hans godhet tog
öfver-hand. Han smålog. »Så der ja», sade han, »nu har
jag nära på skrämt ihjäl er till på köpet. Det var
inte min mening att vara hård emot er — visst inte
–-men jag lider — Eva–skona mig — jag
står inte ut med att vara tillsammans med er.»
Under det han våldsamt kämpade för att återfå
jämnvigten böjde han sig ned och bröt ännu en ros,
som han räckte henne nästan utan att veta hvad han
gjorde.
»Nej», sade hon* »jag kan inte ta den der. Inte förr
än ni upphört att misskänna mig. Lofva mig en sak»,
sade hon hastigt, då hon såg fru Granfeldt resa sig
från rabatten, der hon rensat bort litet ogräs, »res inte
förr än jag fått tala med er än en gång.»
Han såg på henne förvånad, nästan sträng, men
fru Granfeldt kom i det samma.
»Kom hit, Arne, skall du få se linden, som du
själf planterat», ropade hon. .
Eva skyndade tillbaka in i huset och upp till sig.
Morgonen derpå stod kaffebordet i trädgården, när
Eva kom ned tämligen sent. Fru Granfeldt satt och
stickade ©ch herr Éckerman låg utsträckt på gung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
