Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättre sätt kände han icke till och icke heller lämnade
bassängen utrymme till något sorts sträcksim, och
när han kom upp, hoppade han omkring i ensamheten,
till dess han torkade, då han klädde sig med en
livlig känsla av välbefinnande, ren, sval och uppfriskad.
Ja, om nu bara magen icke ropat på mat, så
skulle han ha mått som en kung. Men det var nu
inte värt att känna efter. Han gick ned till
landsvägen och fortsatte ett stycke framåt kvarnen, som
låg en god bit från smedjan.
»Ja, vad skall stugan heta», tänkte han, medan
han gick. »Smedjan låter då som bara vattvälling.
Nej, ett nytt namn ska9 hon ha. Inte kan jag väl
kalla henne för Stånghammar, det är väl för fint,
kan jag tro, efter det är trestavigt, och inte kan
jag väl kalla henne för Träske, det låter för
grod-aktigt.» Han funderade hela vägen. Det var något
till roligt att gå och grubbla över namnet på sitt
gods. Kanske mången, som tillträtt ett stort bruk,
icke haft så roligt, som Olle under den promenaden.
Alla namn han hört prövades och förkastades. Nej,
något alldeles nytt skulle det vara, riktigt egen
uppfinning.
När han kom fram till kvarnen, stod Mina nere
vid rännan och sköljde ur ett ämbar.
»Har du slutat med det där nu», sade Olle, »så
kom opp, så ska vi ha trevligt.» De bodde nämligen
kvar i kammaren ovanpå, till dess nya drängen skulle
komma i slutet av oktober. »Vi ska ge smedjan namn.»
»Jag har-potatiskok däroppe», sade Mina.
»Skönt», sade Olle, »då ropar jag på Kalle.»
Kalle var kvarnpojken, som tills vidare fick sköta
mäiden tillika med nijölnaren själv. När det icke
var mycken säd att mala, fick han sticka emellan
med utarbete, och då brukade Olle hjälpa till, därför
hade de blivit goda vänner, ehuru Kalle var hela
sexton år.
Men mjölnaren var snål på maten, så att Kalle
gick vanligen så där halvmätt. Han växte både på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
