Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ord till varandra, och middagssolen sken över
denna lilla grupp av barn, som arbetade bokstavligen
i sitt anletes svett, icke blott för ro skull utan för
étt stort mål. Och kanske solen tänkte, att om
stora människor arbetade på det sättet, den ena för
den andra i sämja och endräkt, så skulle det stå
bättre till på jorden, än det gör.
På kvällen förvandlades den ljusröda klädningen
till gardinkappor, sedan Mina en stund haft den på
sig och hoppat kring rummet med den, på det att
mor Anna skulle få riktigt klart för sig, hur
händelsen på förmiddagen gått till. Följande morgon togo
sig Kalle och OUe ännu en otta, då de bröto löv och
spikade kring smedjans dörr och satte Upp kring
spiseln och alla andra upptänkliga ställen, där löv
kunde anbringas. Sedan nubbades gardinerna fast
ovanför fönstren, och möblerna, som bestodo av två
stolar, som de burit med sig, ställdes vid ena
långväggen. Därefter sopades det och vädrades, ja de
vågade sig verkligen på att lämna fönstren öppna,
fastän Olle hade hela ståndan full med rågmjöl uppe
på vinden, vilken för övrigt var så låg, att man bara
kunde krypa omkring däruppe.
Det såg nog ganska fiffigt ut därinne, fastän
man visserligen kunde märka att gardinerna icke voro
uppsatta av någon Stockholmstapetserare, men när
solstrålarna bröto igenom dem, så sken hela den
stora stugan i rosenröd glans.
Dét var ett bultande den dagen i barnens bröst,
där hjärtat slog i glad förväntau, undran och även
litet fruktan. Mina var glad, att hon riktigt sagt
ifrån, ty hur skulle hon ha vågat sig sta, om hon
inte haft mor med sig? Men nu böljade Mina och
mor Anna redan vid middagstiden att ge sig i väg,
ty mor Annas ben voro skrala av gikten, och det
gick långsamt för henne att komma fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
