Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i stugan ända till kaffét skulle fram. Men mot slutet
av måltiden ropade ryttmästaren på Olle.
»Hör du», sade han, »var det inte också någon
som hette Kalle — jag tycker att Kalleputt...»
»Jo», sade Olle, »han är kvarnpojke hos
mjöl-narns. Det var han, som hjälpte mig att tapeschera.»
»Och i morse var han här i otta och hjälpte till
att sätta opp lövet och gardinerna också», sade Mina,
som kommit fram och ställt sig bredvid Olle.
»Nå, då vore det ju skäl, att han fick litet
med av undfägnaden», sade ryttmästaren skrattande.
»Tycker ni inte det?»
»Ack jo», sade Mina ivrigt, »får jag springa
efter ’en. Han är nere på klövervallen på andra
sidan hagen, det är inte så värst långt.»
»Men han är väl inte så rustad», sade Olle.
För Olle visste, hur de själva blivit kammade och
tvättade med såpa, så att det blänkte av dem, och
hur de fått rent på sig ända inifrån.
»Det behövs ingen klädsel för det», sade
ryttmästaren. »Skynda dig nu bara.»
Och Mina sprang, så att hennes fotsulor slogo
upp högt i luften för varje steg.
Friherrinnan gick in i stugan, sedan de ätit, och
nu blev det barnens tur. — När Kalle kom från
arbetet, var han ganska presentabel. Rocken hade
han kastat av sig, och tvättat sig hade han i ett dike
i förbifarten, så att Olle behövde då inte skämmas
för honom. Han fick sätta sig på en sten, och de
hjälptes alla åt att lägga för honom. Han, som aldrig
förr varit mer än halvmätt, fick nu äta så mycket
han förmådde, och när aftonvardsklockan ringde vid
kvarnen, trodde han nära på, att han inte skulle
orka någonting mer därhemma.
Och så till sist kom överraskningen Mina sprang
in i skrubben efter den andra stora skäppan. Hon
gick fram till Lena och lämnade den nigande till
henne. Under den överbundna halsduken hördes
några besynnerliga ljud, och när Lena öppnade litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
