- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
39

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid ena kanteu för att titta in, då stack det fram
genom öppningen en liten bred näbb, och det var
just som om den lilla ankungen ropat: »ut, ut, ut,
det är så trå-trå-tråkigt.»

»Ack, är den bra», ropade Lena. Halsduken
knöts av, och ankungen lyftes ned på gräset. Den
började genast springa ned till vattnet, som porlade
förbi i en liten ränniL Om den också haltade en
smula, så märktes det icke, ty ankor bruka ju vicka
åt alla sidor, även om deras ben äro utan skavank.

»O, mor Anna, så söt den är. Vad skall den
heta? Se bara hur den plumsar i vattnet.»

Ack, den ankungen, vad den blev omhuldad.
Den fick äta smulor ur fyra fem händer på en gång,
och efter mycken överläggning blev den vattenöst
och kallad för Svanhals.

Den skulle fortfarande bo hos mor Anna och
flytta till Annero på samma gång som hon.

Ja, det var en märkelig dag. Friherrinnan och
mor Anna sutto på var sin stol i stugan och språkade,
och friherrinnan var så nedlåtande, att hon beställde
två marker ullgam av mor Anna för sextio öre
marken i arbetslön.

När Hans och Lena skulle fara, och Olle och
Mina stodo på var sin sida för att riktigt knäppa
fotsacken, sade Hans plötsligt: »Vet du Olle, om
jag vore som du, så skulle jag plantera humle
runtomkring stugan. Då syntes det inte, hur skral den
är, och så kunde du sälja humle åt bönderna till att
brygga dricka av.»

»Heller också kunde vi brygga själva, om det
skulle bli knalt med mjölkskvättarne vintertiden»,
sade Olle. »Ja, si herr Hans, han är då så påhittiger,
så en kan riktigt baxna.»

Och Hans kände sig återigen mycket smickrad
av den lille barfotingens beröm, och klatschade till
med piskan, när de foro av, som om han allraminst
redan varit en gardeslöjtnant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free