Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men dagen därpå var Helena sjuk. Solen sken
på nedfällda gardiner, småfåglarne, som hon troget
brukade mata med brödsmulor, pickade med näbbame
på fönsterkarmen, men själv låg hon i frossa och
feber, ett av de anfall, varav hon så ofta ansattes.
Olle gick i tröskverket hos nämdemans för tjugu
öre om dagen och maten, och när han kom hem om
kvällame, var han så trött, att han knappast orkade
tala, och humöret var alldeles borta. Det var
förgäves Mina försökte alla sina konster för att & honom
munter, han somnade på stolen där han satt, innan
hon fick soffan bäddad. »Si, en blir så yr i skallen
av att gå så där hela dagen i en rundel och bara fösa
på oxame och skrika och hojta. Men inte ska mor
si ledsen ut inte», tilläde han med ett leende, »inte
må mor tro att jag ger mig, för man får inte vraka
något arbete, en får allt ta vad en kan få, fast inte
allt är lika roligt.»
Och den lille filosofen kröp ner i soffan, och
där sov han och snusade på halmmadrassen den trägne
arbetarens drömfria sömn, ända till dess mor måste
ruska honom vaken, när klockan vid kvarnen ringde
till väckning halv fem på morgonen.
Men Mina hon tänkte bara på, hur hon skulle
kunde göra Olle glad, och så hittade hon på, att
hon skulle gå till Annero varannan dag och släpa
sten till muren. Hon gick i skolan tre dagar i veckan,
för det var bara andagsskola där i socknen. Så snart
hon sopat och städat kammaren, begav hon sig av,
men hon tyckte icke, att det led något stort ändå,
fastän hon arbetade så mycket hon orkade. Men en
dag tog hon hela klassen med sig, tolv flickor, de
flesta större än hon själv, och det tog. De blevo
alla så livade för saken, att de sedan inte kunde se
en sten utan att tänka på muren. De ville äntligen
göra om det flera gånger, och på två veckor hade
de redan hunnit om första hörnet, ty det är så, att
många händer göra ett lätt arbete, och det där, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
