Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
Det där lät mycket lockande. Hans stoppade
brevet i fickan och satt en stund och blossade och
funderade. Ja, ryttmästaren var då borta, och
häs-tarne gingo på bete i hästhagen på andra sidan om
trädesgärdena till vänster om gården. Allt folket
var sysselsatt med andra klöverslåttern, och
klöverfälten lågo ganska långt bort åt höger till. Till vänster,
ja, det var just ditåt vägen till köpingen gick. Han
behövde icke alls rida förbi gården igen, ty hästhagen
var alldeles på gränsen av gårdens ägor. Allting
tycktes som ordnat på förhand, det var bara det, att
stalldrängen var strängt förbjuden att lämna ut några
hästar förutom vagnshästarne och Lenas lilla ölänning,
medan ryttmästaren själv var borta. Men
vagnshäs-tame stodo alltid i stallet, och Lenas häst var icke
någon ridhäst. Han slog bakut bara någon kom upp
på ryggen på honom.
Nej, han skulle icke kunna få någon häst, det
insåg han fullkomligt. Men en annan sak var att
taga sig en. Det kunde väl icke vara så farligt.
Icke for hästen illa av att ridas en mil, snarare tvärtom.
De fingo minsann gå och lata sig mer än nyttigt
var, just för det där dumma förbudets skull,
resonerade Hans. Det vore verkligen riktigt .nyttigt för
dem att få litet motion. För dem ja — för ensam
ville han då icke rida mitt i natten, men vem skulle
han få med sig? Betjäntpojken var en riktig
skvaller-bytta, och dessutom skulle man sakna honom vid
kvällsvarden. Stallpojken skulle ju vattna och fodra
vagnshästarne, när kusken var med på utarbete; och
vem vet, om inte han var en skvallerbytta han med,
och tiga måste den kunna, som skulle följa honom
–och så med ens kom tanken på Olle. Det var
ju alldeles givet, Olle skulle det bli. Honom skulle
nog Hans kunna skrämma till tystnad, om icke
övertalning hjälpte.
Följaktligen begav sig Hans genast efter frukosten
framåt Annero, men som ingen människa fanns där,
utan där såg ödsligt och tillstängt ut, måste han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
