Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan Olle sovit en god stund, väcktes han
plötsligt av hästtramp och halvhöga röster helt nära
iftvid. Han satte sig upp yrvaken och förvirrad, och
det dröjde en stund, innan han själv kunde begripa,
hur han kommit att få sin sovplats pä hästryggen.
Han lyssnade förskräckt, och han tyckte, att han
hörde en sakta kvidan. Brunte hade, medan han
sov, till all lycka för Olle slitit och ryckt i repet,
varmed han var bunden, för att komma åt bättre bete
än de magra strån, som växte vid skogskanten, och
repet hade småningom glidit från skakeln på vattkärran.
Olle befann sig nu på husets gavel, och han kunde i
den djupa augustiskymning, som föregår månens
uppstigande, se att Zuleima stod kvar vid sitt träd.
Huru stor var icke hans förvåning, då han såg en
pojke, som ledde en häst, stanna vid framsidan av
magasinet och försöka att lyfta ned en liten flicka,
som halvlåg på hästryggen. Hon jämrade sig högt, när
han rörde vid henne, och pojken svarade henne med
några ord av så löjlig svenska, att Olle skulle ha
gapskrattat, om han icke varit betydligt rädd. Om
nu bara Zuleima kunde hålla sig tyst, men hon hade
en vana att gnägga, och Olle hörde redan, hur hon
började fnysa.
Jo, riktigt, ett, tu, tre hördes en livlig
gnfigg-ning, och Olles hjärta började häftigt bulta.
Men saken tycktes icke göra något intryck på
pojken. Han trodde förmodligen, att det var deras egna
hästar, som redan blivit återförda. »Hästar redan
här», sade han, i det han gjorde ett nytt försök att
lyfta ned flickan.
»Nej nej, rör mig inte», ropade hon jämrande,
»jag får ligga på hästen i natt. Jag är alldeles
sönderslagen, alldeles öm i hela kroppen.»
»Måste ligga golv, halm», sade gossen och sökte
åter att dra ned henne, varvid hon skrek på nytt.
»Beppo gå efter piskan», sade gossen och grinade
så att alla hans vita tänder syntes, under det hans
svarta ögon ondskefullt lyste i mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
