- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
57

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i ett köm. Han var nära att skrika till, men i det
han kände en varm andedräkt emot sitt ansikte,
hörde han i sitt öra viskas några ord på ren svenska.

»Tyst för all del. Sträck hit händerna.»

Hans lade sig på magen, och flickan, ty det
var den så kallade Ärmida, böljade försiktigt försöka
att skära av repet med en kniv, som hon behändigt
skaffat sig av pojken, innan sällskapet kommit, under
förevändning att läderremmarna på hennes gula
kängor trasslat in sig. Hon hade klätt om sig i
sina vardagskläder och lagt sina grannlåter i ett litet
bylte invid bädden, ty hon var besluten att fly
hellre än att följa med på ångbåten till Tyskland.

Hennes rörelser gjorde, oaktat all försiktighet,
något buller, kanske också en ny knarrning vid dörren
väckte en av karlarne, som häftigt reste sig på
bädden och utstötteen ed. Flickan stannade i
andlös förskräckelse. Ännu var repet bara till hälften
avskuret. De väntade under tystnad, till dess karlen
sjunkit tillbaka på bädden, vänt sig på andra sidan
och insomnat. Nu filade flickan på i vild fart, Hans
ryckte ett häftigt tag, och repet brast.

Då gled dörren upp ännu en bit, och de sågo
Olles runda ansikte i månljuset. Flickan tog sitt
bylte — de smögo sig så tyst som möjligt över
golvet, men när de trängde sig ut genom
dörröppningen gnisslade gångjärnen gnällande på sina hakar
i en lång, pipig ton.

»Spring», flämtade flickan. De togo varandra
i hand alla tre. De nådde hästarne och löste dem.
Men Zuleima gnäggade i vild glädje, när hon kände
sig fri. De hörde, hur dörren gnisslade bakom dem,
hur eder ljödo, hur de yrvakna karlame tumlade ut.

»Tag mig med, annars döda de mig», ropade
flickan.

»Kom upp på hästen», sade Hans, och vig som
en katt klättrade hon upp bakom honom. De manade
ivrigt på hästarne, men någonting susade till och
blänkte i månljuset bakom dem. En kniv kastades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free