- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
58

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter dem med ett vilt tjut, en kniv, som klöv luften
och fastnade i Zuleimas ben.

Hon stegrade sig och satte av i ilande fart
rasande av smärtan. Blodet frustade ut ur såret,
men Hans var en van ryttare. Han förmådde styra
henne, och de fortsatte i raskt trav utan att tala
ett ord.

Men snart började Zuleima gå. Man kunde se,
att varje steg smärtade henne.

»Vi få lov att rida in i skogen och se hur det
är med henne», sade Hans, som hellre önskat, att
kniven träffat honom själv.

De hoppade av och lyssnade, men intet ljud
hördes.

»De se nog inte, att jag är borta», sade flickan,
»för jag knölade ihop halmen och kastade min gamla
schal över, alldeles som om jag legat kvar där. De
bry sig nog inte om att förfölja oss.»

»Men vart skall du nu ta vägen, Armida?»
frågade Olle, som var ängslig att få en ny medlem
in i familjen.

»Asch, inte heter jag Armida inte», sade hon
och skrattade till, »jag heter bara Anna Lisa, jag.
Jag är så glad, att jag är fri för di där rotvälskama,
så jag vet knappt till mig.»

»Men i alla fall, vart tänker du taga
vägen?»-envisades Olle.

»Ingenstans alls», svarade hon muntert. »Jag
går så långt vägen räcker, bara det är i Sveriget, så
jag begriper, vad människor säger för något. Jag
har mina spelkläder med mig i det här byltet. Jag
skall göra konster för bönderna, så får jag nog en
matbit. Det är inte alls farligt.»

»Ja, men de där kläderna har du ju stulit»,
sade Olle.

»Nej, dem har jag då ärligt förtjänt. Hur mycket
tror du, att jag har samlat ihop åt dem, när jag
gått omkring med tallriken och fått slantar? Hur
mycket konster har jag inte lärt mig och visat, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free