- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
63

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Salomo. Nog kunde jag få det lättare kanske, om
jag gav mig ut och tjänade, men mor skall ha sitt
eget rum, så länge jag lever, det är punkt det.» Och
därmed kröp han under täcket, och med den djupa
sömnen fick han ny kraft och ny håg till arbete och
möda.

»Upp nu, Olle», hörde han moderns röst, när
klockan var åtta på morgonen. »Nu har ni skor båda
två, nu skall både du och Mina gå i kyrkan.»

Ja, det voro båda glada åt. Kyrkan låg blott
en halv fjärdingsväg från kvarnen. Medan Olle låg
med huvudet nere i tvättskålen, hörde han mor Anna
fråga: »Var höll du hus i går kväll, som inte kom
hem, medan vi var uppe?»

»Jag var ett ärende åt herr Hans, och jag fick
vänta s& länge, så det tog tid», sade Olle, men det
sved i bröstet på honom, att han icke fick säga
alltsammans.

Medan Olle och Mina sutto i kyrkan, uthärdade
Hans en förfärlig ängslan. Aftonen förut, medan han
var ute på sitt äventyr, hade det kommit telegram,
att vagnen skulle möta ryttmästaren på morgonen i
köpingen, och Hans förstod, att han skulle komma
norr ifrån med samma båt, varpå konstmakarne skulle
färdas söderut Skulle han få höra något om gårdagens
tumult, eller skulle möjligen kusken uppsnappa något
skvaller, medan han väntade?

När fadern återkom betraktade honom Hans
med ängsliga och forskande blickar, men han kunde
icke upptäcka någon förändring i hans sätt. Han
var lika glad som vanligt, och hans första handling
var att springa*! upp i barnkammaren, lyfta Helena
muntert från soffan och bära henne ned på verandan.

»Icke ligga instängd längre och grubbla», sade
han. »Nu är det icke tillåtet att vara klen, när pappa
är hemma.» Och Lena var så lycklig över att han
kommit tillbaka, att hon tyckte det var omöjligt att
längre vara sjuk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free