Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Varför säger du ’hon’?»
»För att tyget var ett fruntimmerstyg, Ack,
straffa henne inte, pappa.»
»Jag tror du passar till detektiv, Helena», sade
fadern, i det han stannade vid ett träd, tog upp hammare
och spik ur fickan och började nubba fast en av kun*
görelsema. »Men till domare passar du inte.»
Medan han stod med ryggen emot dem,
överraskades Lena av den ovanliga tilldragelsen, att Hans
böjde sig ned och kysste henne. Hon säg förvänad
upp och märkte, att han var mycket blek.
»Pappa», sade Lena hastigt och gick fram till
fadern, »du har s& ofta sagt, att jag aldrig ber dig
om någonting, att jag aldrig önskar nägot. Men nu
önskar jag n&got, nu ber jag om nägot. Pappa, lova
mig, ack, lova mig, att du inte straffar honom, att
du förläter honom. Jag är säker om, att han själv
är sä ledsen. Vem kan skada Zuleima utan att sörja
över det?» Och hon brast i häftig grät. »Lova mig,
lova mig», snyftade hon, »jag kan inte bära, att han
straffas, för vem han är, sä har han redan blivit
straffad.»
»Lena, lugna dig. Grät inte så där. Varför
säger du ’han’ nu, och nyss sade du ’hon?’»
»För det att jag inte tror, att hon var ensam»,
sade Lena tvekande.
I detsamma kommo Olle och Mina gäende hand
i hand på återvägen från kyrkan. De pratade med
varandra, sä .att de icke märkte gruppen vid trädet,
förrän de voro helt nära. De voro klädda i skor och
nytvättade bomullskläder och sägo riktigt fina ut.
Mina höll psalmboken omvirad med en vit
näsduk i handen.
Lena sprang genast några steg emot dem. Men
det underliga inträffade, att så snart Olle fick se
ryttmästaren, så röck han mössan av huvudet och
bockade ^ sig, men sedan lade han benen pä ryggen
och gav sig av som en pil, lämnande Mina att ensam
prata med Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
