Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landsvägen krökte sig fram, vit och grönkantad
mellan nysådda ljusgröna åkerfält, där rågen visade
sin späda brodd och små björkdungar, som ännu
glänste av den starka morgondaggen. O! det var
härligt att känna sig fri i denna vackra och stilla
lantliga trakt. Även här invid landsvägen märkte
man, att det var söndag. Icke en människa syntes
till, intet arbetsfolk och inga åkdon.
»Ja, nu blir det att söka sig fram till
kyrkvärdens», sade Anna Lisa för sig själv, i det hon med
sitt knyte i famnen lätt och vig hoppade ned från
dörröppningen, som satt högt uppe på ladans vägg.
Men just som hon kom ned p& tåspetsarna på marken
och gjorde den vid sådana hopp vanliga djupa
nig-ningen, såg hon en bondkvinna, som kommit från
andra sidan, tätt invid sig. I sitt av friheten,
solskenet och morgonens skönhet i övrigt högst
uppspelta lynne, gjorde Anna Lisa ytterligare en djup
nigning för henne, kysste på fingrarne och slog ut
med armame, alldeles som hon var van att göra inför
publiken efter sina konststycken. Bondgumman
stirrade på henne alldeles förfärad.
»Vad är du för ett troll?» sade hon, när hon
återfick målföret.
»Jag är bara höladstrollet», sade Anna Lisa
muntert, »och nu skall jag ut och förtjäna mig födan.»
»Ah, prata inte tok, flicka, vad är du för en?»
»Ni har ju själv kallat mig för ett troll, och det
är jag också», sade Anna Lisa och ställde sig på ena
tåspetsen och Virvlade omkring som en snurra, vilket
var hennes favoritkonst, och som vi redan sett, att
hon utförde vid alla möjliga både lämpliga och
olämpliga tillfällen.
Vid detta tillfälle var det mycket olämpligt, ty
bondkvinnan sade icke ett ord, hon bara vände henne
ryggen och började gå framåt landsvägen, så fort hon
förmådde.
Men Anna Lisa var kvickare. Hon hann snart
i fatt henne, och oaktat gumman fräste ett: »Gack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
