Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi fara till kyrkan. Rappa dig, Stina med disken,
så att du får komma med», sade hon vänligt till
flickan vid spiseln, och därefter följdes Anna Lisa
och hon åt in i kammaren, vars dörr stängdes.
Och här nedlade Anna Lisa, i detta ömma och
deltagande hjärta hela sitt korta livs historia. Modrens
död, när hon var tre år; hur hon kom till ett folk,
där socknen betalade för henne och där hon
uppföddes vid hugg, slag, snäsor och svält. Hur
konstmakarna funnit henne och köpt henne, och allt vad
hon sedan fått lida. »Men tro inte, att jag är så
här ledsen alltid», slutade Anna Lisa, som talat under
strömmande tårar, »för jag är glad för det mesta.»
»Jag begriper inte, att jag har så svårt att vara
ledsen länge. Bara det blir litet bättre, så blir jag
glad igen. Och nu är jag så glad, så jag vet mig
ingen råd, för på det här sättet har jag aldrig talat
med någon människa förr, och det känns alldeles som
om allt det tråkiga flugit bort, för det att jag fått
tala om det.»
»Kära barn», sade kyrkvärdsmor, »far är borta
på ett par dagar, så jag kan ingenting säga, men till
dess han kommer hem, så kan du stanna här. Du
kan åtminstone få äta upp dig litet under tiden. Nu
kan du hjälpa Stina att torka diskarna, så hon får
snart i ordning.» Sedan diskarna voro insatta i
köksskåpet, fick Anna Lisa det stora förtroendeuppdraget
att se efter pojken, medan de andra voro i kyrkan,
för mor Karin tyckte icke att hennes kläder lämpade
sig för kyrkobesök. Anna Lisa hittade på så mycket
upptåg för den lilla treåringen, att han säkert aldrig
haft så roligt i sitt liv. Men när kyrkfolket kom
tillbaka, då stod hon uppflugen högt i luften på
brunnstången på ett ben och balanserade med
sopkvasten. Drängarna och pigorna blevo alla förfärade;
de skreko och beskärmade sig och trodde för sanning,
att hon skulle bryta halsen av sig, men hon svängde
sig ned lätt som en ekorre och var alldeles förtjust,
att hon lyckats skrämma dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
