- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
89

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sträcka ut min band mot dig, pappa, vill du då
taga den?»

Ryttmästaren stod vänd mot fönstret. »Det vill
jag, Hans», sade han och vände sig om, »men till
dess kanske att du inte har något emot att komma
i min famn.» Han sträckte ut armarae, och Hans
låg häftigt snyftande invid hans bröst.

»Nå, min gosse», sade ryttmästaren efter några
ögonblick, »skola vi nu gemensamt läsa Olles brev?»

»Ja, pappa. Jag vet att det blir en ny
förödmjukelse för mig, men jag är icke värd annat.»

Ryttmästaren bröt brevet.

»Det här har allt kostat den lille gynnaren
åtskilligt besvfir», sade han, då han såg de med ovan
hand tillpräntade orden. Därefter läste han högt:

»Högädel här Hans. Var så inneligt god och
tala om ’et för sin pappa för ja’ får ingen ro ja
törs inte si homen i syna fast ja inget riktit ont har
gjort. Ja ber högädel här Hans att freda mig för
denna svåra pina, för ja ville gå i döden för homen
och inte springa min väg. För ja har själver för
min egen part frestat på att det är allra säkraste
vågen som går rakt fram. Så var så god och ta
mod till sig och tala om ’et så blir högädel här Hans
också lätt. Och farväl en ringa pojke

Olle.

En ska väl ba kurasche i skallen vet ja, en kan
väl inte fä mer än smörj, och det har då en
övergång högaktningsfullt».

Ryttmästaren smålog, men det gjorde icke Hans.

»Olle borde vara din son, pappa», sade han,
»då hade du glädje och icke sorg.»

»Kanske, min kära gosse, att jag är nöjd som
det är, och att jag förvisso litar på dig, att jag icke
skall fä sorg mera», sade ryttmästaren och klappade
honom på axeln. »Men därtill fordras icke endast
några föresatser vid upprörda känslostämningar, utan
en karaktär, som ihärdigt vet att stålsätta sig mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free