Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hou så snar att få nya vänner? Det var som liade
hon med ens känt sig ensam, och hon erfor en häftig
längtan efter fadern, han som ersatte henne allt.
»Jag har ingenting emot det», sade hon. Hon
kunde inte hjälpa, att hennes röst lät sorgsen, fastän
hon försökte att behärska den, lika litet som hon
kunde hjälpa, att solskenet icke tycktes lysa så klart
som förut, eller att luften icke kändes så upplivande
som nyss.
»Kan allt nöje bara bero på, hur man känner
det i hjärtat», tänkte hon för sig själv. »Usch, otäcka
avund, jag hatar dig.»
»Varför kallar du mig fröken?» sade hon, då
Mina förlägen stod kvar vid vagnen, medan de andra
bundo fast Olles kärra med tunnan på efter höskaket.
Men där klappade ett hjärta fullt av medkänsla
och sympati bredvid henne. Anna Lisa, med sin
varma och livliga uppfattning, med ett sinne, som
trots dess böjelse för skämt och upptåg, hade av
skiftande levnadsförhållanden lärt sig att uppfatta de
minsta växlingar i människorösten, hörde genast att
Lena blivit sårad. När Mina skrattande och utan att
förstå någonting svarade: »Det är så fint och seratligt
med alla de här vagname, så man får väl tänka på
vad som passar sig», så föresatte sig Anna Lisa, att
nog skulle hon få den där lilla änglaflickan glad, om
hon också skulle stå på ett ben en hel timme för det.
Olle stod på andra sidan om vagnen och berättade
efter sin vanliga djupa bock för Hans, att han hittat
ett par ormbunkar, som herr Hans nog aldrig sett
maken till. Olle hade det välvilliga hjärtats
naturliga takt, han låtsades icke komma ihåg det allra
minsta av deras sista samvaro.
Även han läste i Lenas talande ansikte att något
var på tok, och han försökte genast att ställa till
rätta. »Jag skall hälsa* så mycket från Svanhals»
sade han. »Jag försöker lära henne säga ’Lena’
men hon säger bara ’koak’ i stället.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
